Long time...
I alla fall - fick lite pälsvård i söndags. Tyckte jag var fin men matte sa hela tiden: Fy 17 vad din päls ser ut. Och öronen - herregud! Bläh, usch och fy - så självförtroendet var väl inte på topp precis.
I dag var jag hund och barnvakt igen. Snart får matte och husse skaffa dagis till sina barn. Var och varannan dag är de här och blir passade av mig. De är ju rara så klart och jag blir så glad när de kommer. Men sedan är det nog.
Senaste tiden har jag också fått vara på Atlas och ge honom lite utskällningar. Även Rasmus får sig en släng när han är dum eller Jennifer ber om hjälp. Men Atlas får jag fostra hela tiden. Och han är riktigt duktig - tyvärr härmar han det goda från mig och det dåliga från Rasmus så han blir till hälften busig odåga ;-)
Kommentar tack
Vår och vinterpromenad
Grattis världens bästa "lillebror"
Orättvis hundbehandling
Ja ja ja jag vet att jag är fet. Men att sätta på "Du är vad du äter" samtidigt som den där bengeten Atlas får slicka tallriken är väl ändå nästan på mobbing.
Här ligger jag i allsköns ro och tittar på tv. Skipper springer runt och pratar strunt medan jag försöker ta igen mig. Då hör jag hur det slickas och smaskas. Jag reser mig upp och hasar mig sakta mot ljudet. Och mycket riktigt. Där står Atlas med nosen i mattes tallrik och slickar rent hennes rester från tallriken.
- Äh, säger matte, det var knappt någonting kvar.
- Inget? säger Atlas. Det var minst en deciliter ris, några korvar och världens gudomligaste sås.
Jag går fram för att ta en slick på kanten. En blick på Atlas och han backar snällt. Jo då, såsen var gudomlig. Men varken ris eller korv. Typiskt.
Rasmus och Atlas är nästan lika stora nu. Atlas är faktiskt en aning högre. De är ute och leker som två grabbar, springer runt på tomten, hoppar på varandra, biter varandra i öronen och i nackskinnet. Försöker trycka ner den andra. Typiskt killar. Men det roliga är att se att Atlas inte lägger sig ner så mycket för Rasmus som han gjorde förr. Han lägger däremot tassen på Rasmus rygg ett flertal gånger och Rasmus viker undan.
Ja, ja dessa grabbar. Det är ingen skillnad på om det är småfolk eller hundar.
Rasmus har tagit en av sängarna i sovrummet i besittning. Det fungerar bra för jag har min tron - och den rör ingen - förutom Atlas ibland när jag ger honom lov. Rasmus har som sagt en egen hörna och Atlas ligger och sover på undervåningen. Tills det kurrar i hans mage på morgonen då kommer han springande och väcker husse. Tur är det för annars skulle matte försova sig.
Visa lite hyfs tack.
-In på tomten! vrålade hon och ögonen slog lågor. Jag gjorde som hon sa. Vem skulle våga annat. Satte mig fint innanför grinden och såg rar ut.
-Bra, sa matte kort men höll hela tiden ögonen på Rasmus som var startberedd. Men som satt kvar. Bra Rasmus, tänkte jag. Reta inte den björn som sover.
Matte tog Atlas i koppel för han vågar inte gå ut genom grinden först (Chicken!!!) och ledde fram honom till bilen. Öppnade luckan och sa: Hoppa in.
Yeah! Tänkte både jag och Rasmus. Satte full fart, hoppade in i bilen, satte oss stolt och tittade på Matte för att få beröm. Och det fick vi - hon log!
- Ja, ja sa hon och lyfte in Atlas i bilen. Han vågar inte hoppa in i bilen om vi redan sitter där. (Chicken!!!)
Matte stängde grinden och billuckan. Då gjorde han det, Rasmus, han gick över gränsen och satte sig i framsätet. MATTE HATAR NÄR VI SÄTTER OSS I FRAMSÄTET! Jag försökte varna honom men icke. Han lyssnar aldrig. Näh, han tränger sig fram i dörren, upp och nerför trappen och lyssnar aldrig på mina varningar.
Matte öppnade dörren: Men vad faan då! väste hon argt. Drog ut Rasmus. Runt bilen och in i bakluckan igen. Matte borstade av bilens säten. Irriterat!
När vi kom hem igen, öppnade matte bakluckan och vi hoppade ut efter tillåtelse. Jag och Atlas alltså. Sprang rakt in på tomten och Atlas gjorde den vanliga segerrusningen runt hela tomten. Upp för slänten, runt i skogen och tillbaka och stannade som en hockeylirare.
Matte gav Rasmus tillåtelse att hoppa ur bilen. Rasmus tog ett skutt ur bilen och skrek: JAG ÄR FRI!! Han rusade rakt över till grannarna. Matte reagerade blixtsnabbt - sa åt oss att sitta kvar och sprang ut på vägen. Jag tittade på scenariot med stora ögon. Spännande!!!
Rasmus fortsatte ner mot ett av de nybyggda husen och... försvann.
Matte ropade ljuvt. Ja, nu var minsann rösten annorlunda.
-Rasmus, lilla gubben. Kom nu. Duktig kille.
Då såg vi honom. Han hade inte rymt. Han sprang fram till kristians bil och sprang runt, runt och viftade på svansen.
- Kom då killen, ropade Matte igen. Rasmus kom springande och satte sig innanför grinden. Och.... fick godis. Vad fasiken är det med den här killen som får Matte att smälta hela tiden?
Voff, orättvist är vad det är, voff voff.
Jag undrar bara vad Matta ska säga när hon ser att Rasmus stal en burk Bearneaisesås från bänken och lade sig på hennes matta för att slicka i sig allt. Gläfs.
Hon finns alltid hos oss...
Första hunden är alltid första hunden - det går visst inte att komma ifrån. Matte kallar mig, Lingon, för Tuva flera gånger varje vecka, Husse säger mest ÖH så jag vet inte vem han ropar på.
För er som inte vet var Tuva syster till min mormor och således också familjens första hund. Inte på LÅÅÅNGA vägar lika trevlig som jag, men hon hade visst något speciellt för Matte kan fortfarande inte prata om henne utan att tåras, Husse grymtar mest om hur speciell hon var.
Och här försöker jag och Atlas göra allt för att vara dem till lags - vi kommer på inkallning, går fint i koppel (försöker i alla fall), har nästan upphört med skällande på andra hundar (om de inte passerar vår tomt förstås) och vi får massor av beröm. Men så förbannat speciella säger de inte att vi är. Jag tycker att det är speciellt att väga nästan 50 kilo och gilla att sitta i Husses knä...
I morse åkte Husse iväg på konferens (så kallad) - vanliga konferenser är på vardagar och inte på en Ålandsbåt - men men om grabbarna måste kamouflera att de vill träffas och dricka sprit så okay, sa Matte. Matte, fortfarande lite krasslig, tog en Alvedon och somnade om. Vaknade med Rasmus bredvid sig i sängen. Matte blev inte glad. Hoppas hon orkar gå upp och släppa ut oss för Atlas måste nog snart kissa igen.
Pepparkaksbruna rådjursögon
Men igår kände jag igen henne igen, hon låg halvt avsvimmad ovanpå sängen, kaffet hon fått serverat av Husse var halvdrucket, smörgåsen orörd. Då kommer vår gäst och inneboende för tre veckor. Han gör sig tre meter lång för att nå smörgåsen som ligger på nattduksbordet och välter ut kaffet över Mattes svindyra (fick jag veta efteråt) bäddmadrass. Du må tro att hon blev arg. Hon gapade och skrek, hoppade upp och ner och den hesa halsen bröts om och om igen vilket bara gjorde henne ännu mer arg.
Jag tog mitt ansvar,
- Voff, följ mig. Jag tog Atlas och Rasmus ut ur huset. Väl i säkerhet kommer Husse in på tomten och ropar till matte: Jag är här ute på tomten med hundarna.
- Ser du den där vita kan du ge honom ett nackskott, skrek matte. Rasmus tittade på mig med skrämda ögon.
- Äh, sa jag lugnande, hon är lite upprörd grabben. Du har ju ändock varit här i en vecka nu och hunnit bita sönder en handduk, tuggat på lillkillens ena sko, legat i hennes soffa, stulit både det ena och det andra och du skäller i ett, i ett, i ett. - Ja, du kanske har rätt, suckade Rasmus och gick in i huset med hasande tassar. Upp för trappen med slokande huvud och fram till matte som nu satt nersjunken i en fåtölj och såg ledsen ut. Han lade sitt huvud i hennes knä och blickade upp på henne med sina pepparkaksbruna ögon, matte smälte.
- Ja, ja jag borde väl ha kastat smörgåsen. Eller druckit upp kaffet, suckade hon och klappade honom ömt över nosen.
Bah, den killen vet vad han ska göra.
Hälsningar
Lingon
Kan inte Thailandsresenärerna komma hem...
Det är inte kul att bara få springa runt på tomten för ingen klarar oss alla tre samtidigt på promenad. Men Hallå! ta bara mig - hur svårt ska det va? Jag är ju också den som är mest behövande för jag är faktiskt störst.
Så om resenärerna kunde komma hem snart så det blir ordning på torpet igen - i alla fall nattetid.
Annars händer inget här. Atlas börjar växa till sig på bredden och jag ser med fasa fram emot att han ska börja bossa här hemma. Han försöker ta ton varje dag. Häromdagen satte han sig upp mot Matte och kom inte när hon ropade. Det gör han inte om...
I går fick jag gå mellan honom och Rasmus för de är SÅ jobbiga när de bråkar. Och så slog de till mattes ben och då tyckte jag att det fick vara nog. Jag gick mellan och skällde till ordentligt. Matte hoppade högst men hon sa inget.
Har inte vägt mig men Husse säger att jag har gått ner och Matte säger att jag har gått upp. Matte har fel förstås. Jag känner mig smärt och smidig. Nåväl lite smärtare i alla fall.
Vikt kommer senare i veckan.
//Tuva
Atlas i förgrunden och Lingon som avvaktar att de ska släppas in i köket.
Och nedan en bild på Rasmus med sina pepparkaksbruna rådjursögon.
Cirkeln är sluten
I går var veckans tråkigaste dag. Bara spring i trädgården. Hur kul är det? Hoppas Husse hämtat sig i dag så vi kan få komma utanför staketet. I alla fall Atlas måste få trötta ut sig för han låter mig inte vara ifred annars.
Vikt: - ett kilo päls =49 kilo
Atlas: 39 kilo.
Ska vi mötas på mitten?
Erkänner - jag är frälst...
I dag har vi varit ute på ängen och övat inkallning. Inte så svårt med Lingon som är satt på diet och höll sig nära godisautomaten, dvs mig. Atlas däremot sprang runt i cirklar och jagade något vi andra inte såg. Varje gång jag kallade på honom, stannade han upp och kollade på mig. Såg ut att tänka - Är det värt det? Hm Hm Okay! Jag kommer! Jag kommer! I full fart med öronen fladdrande och tungan i backen kom han emot mig varje gång. Jag gjorde mig redo med bred benställning och lätt böjda knän att ta emot en tackling, men inte då. Lagom innan han kom fram stannade han likt en hockeyspelare. Satte sig, tungan utanför släpandes i backen, pigga ögon som sa; Nu då, duktig va! Hit med belöningen.
Från i dag lämnar jag över denna blogg till Lingon att skriva om sitt hundliv. Själv skriver jag om mitt liv och om att bli gammal, rynkig och skrynklig men med stor livserfarenhet på nya bloggen Fröken Rynka.
Hundvård med Furminator
Jag har köpt en Furminator. Den ska göra att jag slipper dammsuga. Inte för att jag tror på det men men... lättlurad som jag är övertalades jag i hundaffären att köpa denna 600 kronor dyra hundborste. De garanterar på instruktionsbladet att den kommer reducera håravfall mer än någon annan produkt. 90 % mindre hår på golvet och den ska vara snabb och enkel. Det står inte att jag måste använda den för att den ska fungera... Och så lovar de pengarna tillbaka om jag inte är nöjd. Ha ha som om... Nu står det ju också det att den fungerar som allra bäst om jag också använder mig av just deras hundschampoo. Det ska jag i alla fall roa mig med i eftermiddag.
Om tid finnes ska jag spackla klart i köket så jag kan tapetsera och göra slutfinishen. Kvar sedan är golvet som ska målas vitt och slutligen socklarna.
Kusin Lars kan för en gångs skull vara stolt över mig. Vi har gjort allt i rätt ordning. Tak först, sedan väggar och slutligen golv :-) - Jag lär mig.
Hemma igen
Kom hem vid 23.00 (försenade såklart) efter att vi hämtats av Alexi på Arlanda, möttes förutom av tre superglada hundar, äldsta dottern och maken av dofterna av en underbar middag. Jag har världens bästa man - hör här:
Huset städat
Kökstaket målat (avbockning på listan)
Sängen nybäddad
Tomten städad
Löpband inköpt och monterat (undrar vad han ville säga med det?)
Middag på bordet - Snitt med smält getost och honung serverad på en god sallad, Helstekt fläskfilé med laktosfri örtpotatismos, Laktosfri Brylépudding. Yummie!
Efter den här middagen förstod jag att mannen bara varit förutseende vad gäller löpbandet. Klockan 01.00 ramlade jag i säng - proppmätt. Somnade vid 03.00 efter att ha satt klockan på ringning 06.00 för att gå till jobbet. Kul :-(
Semestern har annars varit skön och avkopplande - kort kommer när jag hittar kameran :-)
Lite roliga incidenter:
Vi hade förbokat transport från flyget till hotellet i förväg, istället för att snurra runt och bli lurade av någon skumraskig svarttaxi - men transfern var inte på plats när vi kom! Vi ringde och efter mycket om och men fick vi tag i dem och de hade en bil i närheten. Vi väntade snällt...
Blev hämtade i ankomsthallen av en superrar tjej som ledde oss runt anläggningen för de fick inte köra in där, sa hon, och vi undrade vad det var för bil som skulle hämta oss. En Scania? Hahahah
Men där stod den... Vår transport!
Snacka om långa i ansiktet. 
Vi gjorde allt för att se oberörda ut men vi lyckades nog inte :-) Vi har suttit i denna bil och provat alla tio säten. I alla fall Jennifer. ;-)
Hotellet vi förbokat var lite snobbigt (kul med tanke på att vår transfer inte alls kändes för snobbig hihi) så vi fick hjälp av Carro att boka om oss till ett hotell i Playa del Ingles. Kanonbra läge och rummet var jättefint. Maten var sisådär men den ingick, så snåla som vi var stod vi ut ett par kvällar. De övriga kvällarna tillbringades på Hard Rock Café. Min nya favvodrink - Cosmopolitan!! Passa ihop med Limosuinen och mina nya skor. JAJAJA jag blev tvungen - jag gick in i en skoaffär - och de stod där och skrek - KÖP MIG KÖP MIG - och lyckliga jag - det var REA och tag två par betala för en! Så de små raringarna är nu hemma i min klädkammare. Kort kommer...
3 superfina dagar, 2 halvfina dagar och 2 skruttdagar fick vi. Lite solbränna och mycket vila. Jennifer hittade rolig meny där översättaren suttit med ordlista och översatt ord för ord. Blev lite kul att läsa svenska menyn och det blir lite lustigt när någon översatt en maträtt med fisken Rape (spanska) till Grillade grönsaker, kokt potatis och våldtäkt i vitvinssås.
Flygresan var som vanligt, försenad, trång, dålig mat, ungar hängande i ryggstödet (och det gjorde deras morsor oxå för den delen). Vad är det för fel på folk som inte fattar att de inte kan dra i ryggstödet framför för att häva dem upp ur sin flygstol - jag har bara en sak att säga - FÖRBJUD DEM!
En avbockning till på listan. Jimmy har monterat min bänkskiva när jag var borta och det blev så (ursäkta språket) djävla bra!!! Tack Jimmy. Och Josefine som höll och lånade ut snickaren...
1 dag kvar...
I alla fall - guldstjärna till killen på Bauhaus som sågar bänkskivor. Han ställde upp och hjälpte oss när vi kom med vår önskan - till skillnad mot de på Hornbach som behövde en halv vecka på sig för de hade två (!) ordrar före oss. Och jag kan inte säga att de såg speciellt överarbetade ut. :-( Inte speciellt servicemindeed. Stackars Jimmy som skulle agera leverantör fick stå och vänta. Oj oj oj vad han har gentjänster att inkassera när de flyttar :-)
Tapet köpt - bänkskiva köpt - skåpen uppskruvade och på plats. Lite passbitar och finputs så är det klart. Kommer kännas konstigt för det har varit halvklart i flera år nu.
Återstår:
Takmålning
Golvmålning
Gipsskivor
Tapetsering med underarbete
Bänkskiva
Köksskåp
Taklister
Dörrfoder
Sockel och passbitar
Lull-lull
Pust det var mer än jag räknade med...
Den röda faran
I går fick jag skjuts av Alexi till Södertälje och hämta nya bilen!! Jag är så stolt över min röda fara och i går fick jag tillfälle att trycka lite på gaspedalen. Mmmmm...
Tack Alexi du är så sabla snäll - kör mig hit och dit, hämtar och lämnar saker, bär och fixar - allt utan att knorra.
1 dag kvar - Gran Canaria here we comes.
Att kameran aldrig är med...
När damen i övre medelåldern försökte ragga upp min man och lät sina bröst dansa framför hans ögon så han blev yr i huvudet. Ja, då var inte kameran på plats.
Och häromdagen när lillprins var på besök och skulle kramas med Atlas. Han la´ sig på golvet framför Atlas och Atlas tog sin stora tass och la den på Leòns mage. "Du och jag kompis". Och kameran låg utom räckhåll.
Så är det - då är det i alla fall bra att någon har lärt lillprins att han ska agera fotomodell när kort ska tas. Se Josefines blogg och ni förstår.
Tack Eva och Ingvar för en underbart god middag i går. Synd om Roger och Eva dock som förlorade mot mig och Ingvar. Ähum... Inte så synd förresten - vi var oslagbara. De hade aldrig en chans :-)
Idag gäller det. Stor dag - sälja älskade bilen och hämta ut ny. Hoppas nu bara att den nya lever upp till den gamla bilens rykte. Audin har varit gudomlig att äga och köra. Ska Volvon kunna fylla hans plats?
Mest sörjer jag att vi måste byta verkstad. KW i Hallunda är kanonbra men de tar sig inte an Volvo. Hm, funderar på att köpa ett löst Audi-märke och klistra fast i fronten...
Två dagar kvar tills jag och Jennifer ska iväg på en liten semestertripp. Gran Canaria blev det och vi har bokat enbart flygstol - hotell fixar vi själva. Ska bli så skönt. Nä nu ska jag börja packa...
